När vården och bemötandet fungerar.
Jag minns vilken aha-upplevelse det var när läkaren förklarade att det är min kropp som motarbetar mig, att jag har en sjukdom som styrs av så många faktorer som jag inte kan påverka. Läkaren beskrev det som att kroppen är ett element som är inställt på 20 grader, att oavsett hur jag försöker sänka temperaturen så kommer den att jobba för att nå 20 grader. Och så har det ju varit, att jag lyckats gå ner i vikt men sen gått upp igen. Jag har alltid känt mig så himla misslyckad över det, att det är jag som är dålig. Därför är det viktigt att vården lämnar ut information om det, att de säger ”nej det är inte du, det är din kropp som motarbetar dig”. Jag trodde aldrig att en läkare skulle säga dom orden till mig.
Redan innan jag kom till den specialistläkaren så fick jag väldigt bra stöd av min underbara husläkare. Hon har kämpat för mig och varit med på resan från början. Ställt rätt frågor, skrivit remisser och också hört av sig för att kolla hur allt går för mig. Då jag har andra sjukdomar och eftersom jag hade testat i princip allt så behövde jag ju verkligen få hjälp. Det förstod hon, så när vi väl bestämt oss för operation så tog det tre månader innan jag fick träffa kirurgen. Det var en väldig process och jag fick ta massa prover, prata med min gamla psykolog och träffa en sjukgymnast.
När jag väl fick träffa specialistläkaren så berättade han hur allt skulle gå till, visade bilder på vad som skulle göras och gav mig en mailadress och ett nummer jag kunde höra av mig till om jag hade fler frågor. Han var väldigt tydlig måste jag säga. Och undersköterskan som jag har mailat med har också varit fantastisk! Jag kunde alltid vända mig till dom. Jag förstår inte hur jag kunde ha sån tur med att ha träffat så förstående och hjälpsam personal. För när jag läser hur det har varit för andra - när de beskriver hur läkare har varit nedlåtande och rentav elaka – då känner jag mig tacksam att jag sluppit det.
Nu har jag varit opererad i mer än 7 år och under alla dessa år har jag lärt känna min kropp mer och mer. Det är en daglig kamp att inte falla tillbaka i skadliga matbeteenden. Men man gör sitt bästa. Mitt största problem är att jag inte kan svälja tabletter, så jag kan inte ta alla tillskott jag behöver ta. Vissa tabletter går ju såklart att tugga eller krossa, men en del ska sväljas hela. Det går inte för mig och därför har jag varit ganska orolig för att jag ska få dåliga värden. Efter att jag flyttat och bytt vårdcentral så har jag varit noga med att ringa och boka tid för att ta prover. Varje gång har jag sagt att jag är orolig för mitt järnvärde, men läkaren svarar bara att jag ska äta mer järnrik kost och att det skulle räcka. Trots att jag känt mig trött och nedstämd så har jag litat på att allt är okej. På något sätt lyckades jag tjata mig till att få testa mina värden var fjärde månad. Och de sa ju att de skulle höra av sig om mina värden var dåliga. Jag pratade med läkaren flera gånger och berättade om hur jag mådde. Han sa bara att jag förmodligen är utbränd och borde sjukskrivas. Det var först flera år efter, när jag fick en ny läkare, som det blev uppmärksammat att något inte stod rätt till. Den här läkaren tog min oro på allvar och tittade mer noggrant på mina tidigare provresultat. Mycket riktigt så hade mina järnvärden dalat under 1,5 års tid! Läkaren var uppriktigt förvånad över att ingen kallat mig och sa till och med att ”det är ju solklart”. Även om jag blev förbannad på att inte ha blivit tagen på allvar tidigare så var det samtidigt skönt att höra att det jag kände var rätt.
Men det bästa med det här läkarbesöket var att hon frågade om hon fick fråga vad jag hade för BMI innan jag valde att operera mig, och om hur jag upplevt det är att hålla vikten efter operationen. Jag har aldrig någonsin varit med om en läkare som frågar om lov att fråga dessa frågor! Man är ju van vid att de kan slänga ur sig frågor som gör att man känner sig påhoppad eller till och med skäms. Men hon tog genast tag i situationen och skickade en remiss för järninfusion och bokade en uppföljningstid. Efter det läkarbesöket var jag så lättad att jag nästan skuttade ut från mottagningen. Att ett besök på 10 minuter kan se så olika ut. Vad jag har lärt mig av det här är att man måste ha tur när det kommer till vem man får som läkare. Det är inte alla som kan eller ens vill lära sig om oss som är opererade. Och när man träffar någon som verkligen vill hjälpa en, då har man tur.
Du hittar även texten här för nedladdning
Sjukdomsperspektiv vs utseende
Jag har ju andra sjukdomar, fibromyalgi och kronisk inflammation. Under många år nu har jag haft problem med smärtor i kroppen. För tio år sen blev det mycket värre, så år 2012 började jag med en rad nya mediciner. Smärtorna blev bättre, men biverkningarna var att jag gick upp väldigt mycket i vikt. I början gick det bra och jag var nöjd eftersom jag hade mindre ont. Men i och med att jag blev tyngre så fick jag ju ännu mer ont. Det tog tid för mig att inse att jag inte längre orkade göra sånt som jag ville. Jag avstod från saker jag tycker om, som att umgås med barnbarnen. Jag kunde inte längre leva det liv som jag ville leva.
Det är ju så att vi ser olika ut i vår fetma. På mig satte det sig väldigt mycket runt buken. Och även om jag trivdes bra med mig själv så var det fruktansvärt jobbigt att leva. Magsäcksoperation var liksom enda alternativet för mig, jag orkade ju knappt gå längre. Så år 2015 gjorde jag en gastric bypass. Men det är inte så att jag går och berättar för var och varannan person att jag genomgått en operation. Det är som att folk tror att det är en quick fix för att bli smal – att jag opererat mig av den anledningen. Självklart gjorde jag det för att gå ner i vikt, men inte för mitt utseendes skull.
Jag vet att utseendefixeringen är ett problem i hela samhället, men samtidigt tycker jag att det är viktigt att inte vara dömande. Det kan finnas många andra anledningar till att en väljer att operera sig. Vi måste tvätta bort den där skamstämpeln! Det är som att oavsett vad du gör så finns det folk som tycker att du gör fel. Om jag berättar att jag har opererat mig så tycker vissa att jag har ”fuskat”, medan andra tror att jag inte tycker att jag är fin som jag är. Då tänker jag bara att ”nej du, jag har inte fuskat och jag har inte heller gjort det för att bli snygg, utan för att inte bli mer sjuk”.
Sen är det svårt att säga om jag mår bättre eller inte. Det går i perioder. Mina blodprover visar att jag har en inre blödning och att jag blöder lite nästan hela tiden. Det är ju såklart inte bra, men jag vet inte vad alternativet hade varit. Det är jättesvårt att veta hur det hade blivit om jag inte opererat mig. Hade jag lyckats gå ner själv? Jag vet faktiskt inte. Jag kanske hade varit jättemiserabel och haft ännu mer ont om jag hade gått upp till 150 kg. Folk måste förstå att det inte är ett lätt beslut att bestämma sig för att göra en sån här operation. Du kan vara hur påläst som helst, men du vet aldrig hur operationen blir för dig. Tyvärr fick jag problem med inre blödningar. Men samtidigt har jag märkt en stor skillnad rent fysiskt. Även om jag fortfarande är sjuk så orkar jag åtminstone gå. Visst gör det ont, men jag klarar i alla fall av det.
Du hittar hela texten för nedladdning här
Lever du med övervikt eller obesitas och nyfiken på yoga? Vi vill gärna starta en yogagrupp för oss med större kroppar i Malmö. I en trygg och säker miljö där alla nivåer är välkomna. Vi ses över en fika och planerar tillsammans vilken typ av yoga som kan vara intressant och hur många gånger vi vill gå. Infomötet kostar inget och du binder dig inte till något. Första träffen ser vi hur många som är intresserade och av vilken typ av yoga vi vill göra.
Tid:19:00 torsdag 2 april
Plats: Södra bulltoftavägen 51, Malmö
Föranmälan krävs.
Anmäl ditt intresse genom att maila: ambassador@hobs.se
Eller ring oss på: 0707 - 548726
OSA senast måndag 30 mars.
Hör av dig till oss om du undrar något. Vi hoppas vi ses den 2:a april.
Vänliga hälsningar och varmt välkommen!
Cassandra och Elsa, HOBS Skåne
På onsdag den 4 mars är det World Obesity Day (WOD)!
Det är en dag för att sprida kunskap om att obesitas är en kronisk sjukdom, men också för att lyfta vilka behov vi som lever med obesitas har. Vilka förändringar måste ske inom vården och i samhället? Hur kan vi alla bidra till att motverka viktstigma?
Vi kommer att delta på aktiviteter i både Stockholm och Bryssel. Vår generalsekreterare Jenny är med och arrangerar ett vetenskapligt seminarium om hur patienter själva upplever att det är att hantera sin sjukdom, samt hur obesitasvården ser ut idag och på vilka sätt den bör förbättras.
Samtidigt kommer vår verksamhetsutvecklare Cassandra att befinna sig i Bryssel för att delta på EASO Policy Conference – där mängder av europeiska aktörer möts för att diskutera hur vi tillsammans kan driva påverkansarbete för att obesitasvården ska prioriteras politiskt.
Detta ser vi oerhört mycket fram emot att delta i! Vi kommer självfallet att dela med oss av kunskaperna vi får med oss från evenemangen. Inför WOD kommer vi att posta inlägg som lyfter patientperspektiven – håll utkik på våra sociala medier!
Igår hade HOBS Jönköping sitt årsmöte. Visste ni att HOBS Jönköping bedriver verksamhet för just dig som bor i Jönköpings län. Förutom att samverka och påverka vården och beslutsfattare i Regionen bedriver Jönköping även medlemsträffar och fokusgrupper. Vill du veta mer om HOBS Jönköping maila oss på info@hobs.se
Ska det krävas att man går ner i vikt för att bli behandlad med respekt?
Jag har levt med övervikt de senaste 8 åren skulle jag säga. När jag var yngre så var jag väldigt smal. Då var det folk som frågade varför jag åt så lite. Nu får jag istället kommentarer om att jag inte borde äta det ena och det andra. Det är förjävligt. Alla dessa åsikter och kommentarer, att man förväntas förklara och försvara sig hela tiden. Det tycker jag inte om.
Jag har märkt en väldigt stor förändring på hur jag blir behandlad efter min viktuppgång. Som smal fick jag ett annat bemötande, jag syntes mer. Det var inget jag tänkte på då, men nu i efterhand kan jag säga att det är en radikal skillnad på bemötandet. Jag minns när jag insåg att det nog har med min storlek att göra. Det var när jag gick till vårdcentralen för att få hjälp med andra saker, men läkarna alltid kommenterade min vikt. Och det hände flera gånger. Vad jag än har sökt vård för så har de alltid sagt ”du borde tänka på det här med att gå ner i vikt”.
Det är framförallt en gång jag kommer ihåg. Läkaren jag träffade var en ung man i 30-årsåldern, som dessutom var supervältränad. Och så kommer jag, en rund kvinna i 50-årsåldern som söker vård för ett bråck. Jag var ju i underläge redan när jag klev in på vårdcentralen. Han dömde mig direkt när jag satte mig ner och pratade. Det kändes som att han tänkte att ”här kommer en tjock tant till som måste äta grönsaker och gå ut och träna”. Jag tappade tråden helt och visste inte vad jag skulle säga. Hjärtat bara slog och jag blev helt svettig. Nu i efterhand tänker jag att jag borde ha gått därifrån. Istället försökte jag förklara mina problem för honom men han tyckte det var nonsens. Det slutade med att han skrev in fetma i min journal och rekommenderade mig att börja träna och träffa en dietist.
Förtroendet för vården har ju gått i botten. Mitt självförtroende har också blivit sämre. Jag orkar inte stå på mig och har börjat tvivla på mig själv. Det är konstigt, för jag har ju alltid varit säker och trygg i mig själv. Jag tror också att mina vänner och familj har sett att jag har börjat umgås mindre med folk. Att jag gömmer mig mer och inte är lika glad och öppen. Det är så galet egentligen, att om man är smal eller snygg så får man vara med. Men om man är kraftig så är man lite korkad eller så. Det är så himla tråkigt, man är ju samma person.
Jag är i alla fall glad att jag har så fina vänner. När jag lägger upp bilder på Facebook nu så kommenterar dom så bra. Dom skriver ”fin då och fin nu”. Dom orden är så bra. Att läsa det ger mig så otroligt mycket stöd.
Du hittar hela texten för nedladdning här
I förra veckan deltog vår styrelsemedlem i HOBS Jönköping Roland Hultin i vetenskapsradion Hälsa där han berättade om sin relation till sömn och obesitas/fetma. Roland berättar även lite kort om hur han mått efter sin operation och hur eftervården fungerar. Vi får ofta förfrågningar om delta i mediasammanhang. Vill du precis som Roland ställa upp och öka kunskapen tveka inte hör gärna av dig till oss.
Ni hittar programmet här
Idag lyfter TV4 bristen på tillgång av dietister för barn som lever med obesitas/fetma.
Men det är inte enbart dietister det är brist på.
Visste ni att:
- 1 av 4 barnkliniker i Sverige behandlar inte barn med obesitas/fetma.
- Region Norrbotten har ingen behandling alls för barn som lever med obesitas/fetma.
- Region Östergötland erbjuder enbart behandling för barn under 13 år och som har ett isoBMI under 35. Alla barn över 13 år och eller med ett högre isoBMI nekas vård.
Samtidigt finns det regioner som tar ansvar och tillgodoser vårdbehovet. I region Halland samverkar de med kommuner, näringsliv och föreningsliv och får till 27 besök på mindre än 3 månader för barn som lever med obesitas/fetma.
Är det rimligt att ett barn i en region får vård för sin sjukdom medans ett annat barn inte erbjuds någon vård alls?
Alla barn ska ha rätt till den bästa möjliga hälsan och tillgång till hälso- och sjukvård, enligt barnkonventionen. Trots det, så ser barnobesitasvården ut såhär. Inför nationella riktlinjer nu, så att alla, oavsett var en bor, får samma möjligheter i livet.
Vill du vara med och göra barnobesitasvården mer jämlik? Stöd vårt arbete genom att sprida detta inlägg.
[ST: Skolgård där de har ritat siffror och ringar på marken].
Välkommen att delta i denna enkät som undersöker hur du som genomgått en obesitasoperation upplevt vårdprocessen. Enkäten tar 10 minuter att genomföra och den är anonym då vi inte kommer att fråga om några personuppgifter. Vi är tacksamma för alla som vill svara och vi kommer att behandla svaren med största varsamhet.
Resultatet kommer att användas för att kartlägga vilket behov av information och stöd personer som genomgått en obesitasoperation har. Enkäten kommer att sammanställas och resultatet kommer att användas på vår hemsida, i våra sociala medier, samt i press och kontakt med våra bidragsgivare - i syfte att sprida information och kunskap om vilka vårdförbättringar som behövs enligt patientgruppen.
https://sv.surveymonkey.com/r/eftervard
Idag besökte vår verksamhetsutvecklare och Generalsekreterare Överviktsenheten i Stockholm. Vårt uppdrag är att besöka och etablera samverkan med alla landets kirurgiska och medicinska mottagningar. Läs gärna mer hur Överviktsenheten i Stockholm arbetar. Vi ser framemot ett fortsatt samarbete.
https://www.overviktscentrum.se/
