Jämlik vård
Det är ont om kartläggningar av svensk obesitasvård. Det saknas nationella riktlinjer, öppna jämförelser och andra verktyg för uppföljning och jämförelser. Det finns ett bra kvalitetsregister när det gäller kirurgisk behandling men inte mycket mer. Med hjälp av tillgänglig data går det att teckna en översiktlig bild av specialistvården men vad som faktiskt sker inom primärvården är mycket svårt att bedöma. Den bild som går att teckna visar på en vård som är både underdimensionerad och ojämlik.
Läs gärna mer i vår rapport En tillräcklig och jämlik obesitasvård. Ni hittar rapporten och kampanjen här.
Fördjupning:
Obesitas är en svårbehandlad sjukdom
Sett i en dimension är det väldigt enkelt. Den som långsiktigt lyckas med att minska sitt kaloriintag och att röra sig mer kommer att gå ned i vikt. I verkligheten är detta oerhört svårt, för att inte tala om att bibehålla en viktnedgång över tid. Nästan alla som lever med obesitas har försökt banta. Många har försökt väldigt många gånger. Det är inte för inte som
bantningsindustrin i USA värderas till ca 70 miljarder dollar. Idag vet vi allt mer om varför det är så svårt. Egentligen är det rätt uppenbart att det måste handla om mer än bara vilja och disciplin. Det finns väldigt starka drivkrafter att gå ned i vikt, såväl hälsomässiga som sociala och livskvalitetsrelaterade. I sig är medlet inte heller svårt – att äta något mindre och röra sig något mer. Att det ändå är så svårt måste bero på faktorer som vi själva inte riktigt styr över.
Få svårt sjuka får specialiserad vård
Det finns knappt 300 000 vuxna svenskar som lever med svår fetma (BMI>35). Av dessa är det ca 110 000 som dessutom har en fetmarelaterad följdsjukdom. Den senare gruppen pekas i olika svenska riktlinjer ofta ut som målgruppen för specialistvård. I andra länders riktlinjer sätter man ofta gränsen vid alla med svår fetma. Enligt data från Socialstyrelsen var det 2017 runt 25 000 personer som fick någon form av öppen specialistvård eller slutenvård för obesitas – långt ifrån alla av dessa fick sannolikt den omfattande vård som sjukdomen kräver.
Obesitas ligger bakom vart tionde förlorat levnadsår i Sverige.
Samtidigt är vården av sjukdomen både otillräcklig och ojämlik. Alldeles för få
patienter får rätt vård och ofta är det plånboken som styr. Det finns i dag omfattande ny kunskap som visar på utmaningarna att själv hantera sin sjukdom. Det finns kraftfulla fysiologiska mekanismer som motverkar alla försök att på egen hand gå ned i vikt. Vi förstår också alltmer kring den komplexa mix av genetiska, miljömässiga, sociala och livsstilsfaktorer
som ligger bakom vem som drabbas av sjukdomen. Trots detta finns det fortfarande en stark kultur av diskriminering och stigmatisering där den som lever med obesitas anses ha sig själv att skylla. På samhällsnivå finns det mycket att göra preventivt, för att skapa ett samhälle där vi vänder
utvecklingen av allt fler som lever med obesitas. Fokus i den här rapporten är dock på vad hälso- och sjukvården kan göra för dem som faktiskt lever med sjukdomen i dag.
Vi lyfter sex åtgärder som krävs för en tillräcklig och jämlik obesitasvård.
- Nationella riktlinjer
- En utbyggd medicinsk specialistvård
- Strukturerade program i primärvården
- Tydliga vårdnivårekommendationer
- Bättre uppföljning
- Bättre bemötande
Joanna Udden Hemmingsson berättar om den ojämlika vården som finns i Sverige